Jonas Jacob Burman

Fältväbel, Kaptens rang 1740. Blev högst 85 år.

Barn med Susanne Musset (1703 - 1788)

Noteringar

I N:a Sandsjös räkenskaper mars 1700 meddelas att "Mons Jonas Burman i Änganäs vid dess afftog med drängen givit 1/2 carolin. Efter hemkomsten, 22 år senare meddelas följande beträffande den hemkomne karolinen: WA 948 Kalmar reg. 1728. Överstelöjtn komp. Medels den 11/8 1722 utur ryska fångenskapen hemkomne medelst k. krigskommisions invisnin, att gå till denna indelning Felltwebell Jonas Jacob Burman ock vid placeringen av d 19 juli 1723 benådat med lieutnants Caractere. Alf Åberg skriver i sin bok
"Fångarnas elände" sid 68, i kapitlet Vägen till Sibirien: Jaransk är en liten stad med hövligt och vackert folk ... De tog sig fram till staden Klinov eller Vjatka vid floden med samma namn. Här mötte dem hundra fångna officerare ur generalkvartermästare Gyllenkroks trupp. Det är inte otroligt att Jonas Jacob var bland dem. Enligt tidigare forskning skall Jonas Jacob varit med Karl XII till Bender och därefter blivit tillfångatagen tillsammans med salige generallöjtnanten
baron Gyllenkrok i Valakiet när han var utsänd på en spaningsuppgift.Alf Åberg skriver i "Fångarnas elände" (Natur och kultur, Lund 1991, ISBN 91-27-02265-X), följande:
"Kort efter det stora triumftåget hade gått av stapeln, anlände en ny kontigent av flera hundra fångar till den ryska huvudstaden. Befälhavare för dem var kungens generalkvartermästare Axel Gyllenkrok, och han hade fört ut dem från Bender för att recognosera vid den ryska gränsen.
Här blev de överraskade och omringade av fienden. De måste nu deltaga i en ny segerparad genom Moskva. Tsarens behandling av fångarna var mycket nyckfull och detta hängde samman med de uppgifter han fick om de 1500 ryska krigsfångarnas öde i Sverige. Gyllenkrok hölls tidvis i så sträng arrest att han blev sinnesrubbad. Beträffande "De karolinska krigsfångarnas hemfärd från Ryssland"
När Jonas sista dotter föddes 1745 var han 65 år. Fem år senare, 1750 sålde man Ramnåsa till Andreas Månsson och Sara Danielsdotter för 1000 daler.
År 1754 flyttade man till Ågård i Älghult, spm ägdes av Carl Ludvig Fleming.
År 1759 köpte Jonas och sonen Carl Magnus Ågård av baron Fleming. (Växjö Stifts
Hembygdskalender 1952, s. 63-68. Döttrana Maria Elisabet och Cecilia bodde hemma och var behjälpliga med gårdens skötsel. Som tack för hjälpen upprättades den 7 februari 1765 ett testamente enligt vilket de skulle erhålla all kvarlåtenskap, för att de i åtta år varit föräldrarnas bästa stöd. Jonas som blev 85 år var under de sista tre åren sängliggande och blind.